Konceptet att utforska Venus med ett soldrivet flygplan utvecklades av Landis och hans kollegor under cirka tjugo år. I sin första artikel från 2001, ”Exploring Venus with a Solar Panel Plane”, beskrev Landis hur ett soldrivet flygplan på ett säkert sätt skulle kunna utforska Venus ovanför molntäcket – cirka 60 kilometer över ytan. På den höjden, hävdade han, är solstrålningens intensitet ”jämförbar med eller större än på jorden” och atmosfärstrycket gör flygningen enklare än på Mars.
Han noterade också att Venus långsamma rotation skulle säkerställa att flygplanet skulle ha konstant exponering för solljus och inte skulle kräva energilagring för nattflygningar. I ett dokument som publicerades 2003, ”Atmospheric Flight on Venus: Conceptual Design”, delade Landis och hans kollegor vid NASA Glenn och University of Illinois med sig av specifikationer för en potentiell flotta av solcellsdrivna flygplan. Två år senare, 2005, följde en artikel med titeln ”Exploring Venus’ Atmosphere with Solar Panel Planes”, i vilken Landis och hans kollegor förespråkade ett uppdrag för att utforska Venus atmosfär 50-75 kilometer från ytan.